Nu kommer det sig då att det ännu en gång gått lång tid sedan jag skrev, till skillnad från förra gången beror det dock inte på att min eksem varit värre än någonsin. Ni har säkert trott att jag vid detta laget har gått under jorden men så är det då inte.

 

Sist jag skrev ang. eksemet så var jag precis i början på min behandling med BICOM, jag hade då gått på två behandlingar men kunde redan känna skillnad. Vid skrivandets stund har jag gått på 7 behandlingar och knappt ett spår av mina eksem syns på kroppen, detta är verkligen magiskt! Jag hade ställt i mig på att det minst skulle ta ett halvår innan jag skulle vara helt bra så lyckan var totalt när jag började inse att det inte skulle ta alls så lång tid. Ungefär två månader tog det att gå från det värsta eksemutbrottet i mitt liv till att se fin ut igen utan, så gott som, något eksem! Det bästa av allt är att jag under tiden som jag väntade på mina remisser till hudläkare har blivit bra. Tre månader fick jag vänta på en tid till hudläkare, dessa väntetider är helt absurda! Hade jag inte haft sådan tur att få komma till och bli hjälpt av Markus så vet jag inte vad jag hade gjort. Jag hade aldrig stått ut med att gå ytterligare tre månader så som jag såg ut då. Både in och utsidan mådde extremt dåligt och jag hade en sån frustration inom mig över att inte kunna förstå vad som var fel och få rätt hjälp. Dock är jag otroligt glad att jag inte behövde besöka en hudläkare och att jag blev helt bra snabbare och på ett mycket bättre vis än jag någonsin hade kunnat bli via vården. 

 

Jag är glad att jag lyssnade på och följde min magkänsla och min tro på att kroppen kan läka sig själv med rätt hjälp. Jag stod upp för mig starka tro på komplementärmedicinen trots att jag blev motarbetad och fick en del påtryckningar  från olika håll. Men jag gav mig inte! Jag vet att naturlig hjälp har god effekt bara man hamnar hos en bra terapeut!

 

Nedan följer en liten bildserie av hur mitt eksem såg ut för ganska precis ett år sedan och hur det utvecklades till att idag knappt synas allt. Dock är här endast bilder på hur ansiktet såg ut, men sanningen är att hela kroppen var täckt tillslut. Lika illröda, kliande, stickande, svidande, stramande, vätskande utslag från topp till tå!

 

 

Jag är så otroligt lyrisk och tacksam, ett tag trodde jag verkligen att jag aldrig skulle bli bra igen. Att gå från att sova med långärmat och leggings samt dubbla bomullshandskar och fasttejpade boxhandskar ovanpå (för att jag inte skulle kunna dra av mig/klia igenom bomullshandskarna) till att kunna sova i kortärmad pyjamas och utan handskar är en otrolig befrielse! Mitt råd är att lyssna på din magkänsla och din inre röst, det kan leda en mer rätt än man kan tro!